Månadskommentar – mars 2026
Den geopolitiska utvecklingen, med särskilt fokus på konflikten kopplad till Iran, fortsätter att prägla marknaderna i hög grad. En avgörande faktor är tidsaspekten – många investerare har överraskats av att konflikten dragit ut på tiden, vilket i sin tur har ökat oron för mer långvariga konsekvenser. Framför allt gäller detta risken för uthålligt högre olje- och gaspriser. Samtidigt bidrar den fortsatt hårda retoriken från Donald Trump till osäkerheten. Även om retoriken i sig inte är ny, skulle ett faktiskt angrepp mot kritisk infrastruktur, såsom oljeanläggningar eller avsaltningsanläggningar, innebära en tydlig eskalation. I ett sådant scenario är det sannolikt att den iranska regimen agerar utan återhållsamhet, vilket skulle kunna leda till kraftigt stigande energipriser, ökad geopolitisk instabilitet och flera år av återuppbyggnad. Effekterna på den globala konjunkturen skulle bli tydligt negativa, samtidigt som risken ökar för att fler länder dras in i konflikten. Mot denna bakgrund blir tidsfaktorn allt viktigare, även ur ett politiskt perspektiv. Ju längre processen drar ut på tiden, desto större blir det inhemska opinionstrycket på Trump, vilket i förlängningen riskerar att gynna den iranska regimen. Detta talar för att incitamenten att nå en överenskommelse ökar. Ett sådant scenario, exempelvis en vapenvila där Iran avstår från vidare urananrikning, skulle sannolikt fungera som en tydlig lättnadssignal för marknaderna och kunna utlösa ett brett lättnadsrally. Den senaste tidens utveckling har ytterligare förstärkt vår syn på försvar och energiförsörjning som strategiskt prioriterade områden globalt. Ambitionen att öka graden av självförsörjning har blivit alltmer framträdande, vilket påverkar både politiska beslut och kapitalallokering. I detta sammanhang framstår lokala energikällor, såsom vattenkraft, vind och sol, som särskilt attraktiva, då de i betydligt mindre utsträckning påverkas av externa störningar. Detta talar för en gradvis återhämtning inom förnybar energi.
Recent developments have further reinforced our view that defense and energy security are strategically prioritized areas globally. The ambition to increase self-sufficiency has become more pronounced, influencing both political decision-making and capital allocation. In this context, local energy sources such as hydropower, wind, and solar appear particularly attractive, as they are significantly less exposed to external disruptions. This supports the case for a gradual recovery in renewable energy.